För att få ett stopp på killars våld behöver vi jobba brett kring hur unga kan göra jämställda och sunda relationer. Det menar Johan Nikula, projektledare för stödmottagning Killar.se som drivs av organisationen MÄN.

De flesta killar jag möter i mitt arbete på organisationen MÄN anser att en bra kärleksrelation bara flyter på. Och ärligt talat, när jag själv började dejta hade jag samma bild. Genom populärkulturen fick jag lära mig att relationer består av att göra roliga saker ihop och av överdådiga romantiska gester. Men det mer vardagliga relationsgörandet – att vara nyfiken och lyssna på hur ens partner har det, att berätta hur en själv mår eller att lyfta något som skaver – det fanns inte med i min repertoar. På det planet verkar inte så mycket ha förändrats från när jag själv var tonåring.

För att få ett stopp på killars våld mot tjejer och andra behöver vi jobba brett kring hur unga kan göra jämställda och sunda relationer. Dagens unga växer upp med “stopp min kropp” och med en modern samtyckeslagstiftning och efterdyningarna av #metoo.

Det är stora och viktiga förändringar. Samtidigt vet vi att det förekommer alldeles för mycket våld i ungas kärleksrelationer. Då räcker det inte med breda insatser, utan vi behöver också arbeta på andra nivåer.

De killar vi möter i MÄN:s samtalsmottagning är där för att de har utövat en eller flera våldsamma handlingar mot en partner, dejt eller vän. Frågor som upptar killen (men även den utsatta) mest är: Varför hamnade vi här? Varför kränkte jag henne? Varför är jag anmäld för våldtäkt? Han känner sällan igen sig och börjar söka efter svar i sin historia, dagsform eller berusning. Han försöker förklara varför han tappade humöret, fick en blackout eller tvingade någon till sex.

Vår uppgift som samtalspartner är att vrida hans fokus till att fundera kring vad våldet fyller för funktion för honom. Vad ville han uppnå med att använda kontroll, kränkningar eller våld? Målet är att få honom att se att han hade kunnat välja en annan väg än att bli våldsam.

Insikten att han själv är ansvarig för sina val kan underlätta att göra annorlunda i framtiden. Om vi går med på att samtala om hans orsaksförklaringar hamnar hans egna tillkortakommanden i fokus och hur det blir för den utsatte som hamnar i skymundan. Processen att ta ansvar för sitt våld förlängs. Om vi vill att killar ska sluta kontrollera, kränka och använda våld mot sin partner måste de se att de är ensamt ansvariga för våldet, oavsett vad den andra personen har gjort.

Dessutom är det viktigt att inte enbart titta på slag, knuffar och våldtäkter. Vi måste också lyssna efter berättelser om makt och kontrollhandlingar som till exempel svartsjuka, att be om sin partners lösenord på sociala medier eller att uttrycka åsikter om vem ens partner får ha kontakt med. Unga tänker sällan på detta som uttryck för kontroll och oftare som att parrelationer generellt medför vissa begränsningar.

Om det outtalade relationskontraktet innehåller för många begränsningar bildas med tiden en normaliserande väv som blir kontrollerande för partnern. När vi sätter fokus på svartsjuka, kontroll över sociala medier och förväntningar på att en partner eller dejt ska vara sexuellt tillgänglig sätts killens föreställningar om parrelation i rörelse. En rörelse som bidrar till att killar väljer att från och med nu göra mer trygga och säkra relationer som snarare bygger på nyfikenhet och respekt.

Men vi behöver vara fler som reagerar på och arbetar med unga som utövar våld i sina relationer. Vi som är i killars närhet behöver bli bättre på att se och reagera på signaler av osunda relationer och våldsamt beteende, både professionellt och privat. Att inte göra det är ett svek mot dem som blir utsatta.

Text: Johan Nikula, projektledare stödmottagning Killar.se, organisationen MÄN